Skräddaren Tina var som en karaktär tagen ur en film, en bra film. Kvalitetsrulle. Hennes butik/verkstad är ett stökigt hål i väggen, kanske 2,5 x 4 meter. Där satt tre män och sydde så det rök på uråldriga symaskiner. På golvet satt Tina och klippte tyg. Det rådde inga tveksamheter om vem som var boss i den butiken.
Hon är inte lång, utan ganska kort och kraftigt byggd. Rakad skalle. Hippa glasögon. Klädd i herrskjorta och löst sittande brallor. Pratar en rappare engelska än någon annan tanzanier jag träffat. Utstrålning som en blandning mellan Spike Lee och Tiina Rosenberg.
Först var hon direkt motvillig till att ens höra vad vi hade på hjärtat. Men Lotta småfjäskade framgångsrikt och lyckades i alla fall få tillåtelse att visa upp klänningen vi ville få uppsydda kopior av. Esprit-klänningen, en svart knälång med tunna axelband och snygg skärning över bysten, föll uppenbarligen den buttra Tina i smaken.
- Och vad hade ni tänkt er för material till de här klänningarna då?
Efter att vi fått godkänt även på det medhavda tyget så blev vi beordrade att gå in i det bakre rummet och byta om. Det var sååå rörigt. Påsar och säckar och väskor med tyger. På golvet, i hörnen, på hyllor och vällande ut ur skåp. Överallt.
Vi puttade undan lite grejer och satte oss försiktigt på en soffa och inväntade att Tina skulle behaga komma in och mäta oss. På en hylla stod tre fyra små Buddha-statyer, strax intill en ask med knallgröna geishakulor. Någonstans där bestämde jag mig för att denna Tina antagligen är den minst förutsägbara tanzanier jag träffat.
(Hade kollegan K varit i närheten hade hon ur ena mungipan väst "Gaydar!" pinsamt högt i örat på mig. Och ja, kära kollega K, Tina hade kortklippta naglar.)
När Tina väl kom in till oss med måttband och anteckningsbok, så fick vi än en gång godkänt för både val av modell och material. Jag har ju aldrig varit till en skräddare förut, det var en upplevelse i sig att bli uppmätt i detalj. Utifrån de olika mätpunkterna fick jag en helt ny insikt i varför det är så svårt att hitta vanlig färdigsydd konfektion som passar precis. Det är många kroppsdelar som har individuella mått. För att inte prata om placering. Högt eller lågt. Mitt på eller utåt sidorna. Det måste ju vara hur svårt som helst att göra en mönsterkonstruktion som ska passa alla tänkbara kroppar!
Jag tycker att det ska bli så roligt att få dra på mig en klänning som är helt och hållet anpassad till just min kropp. Ser fram emot det. Med lite tur kan vi hämta dem redan i morgon.
onsdag 19 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag blir sååååå avundsjuk! Kan man få ge sig själv en skräddarsydd klänning när man ska fylla jämnt??
Ja. Definitivt. Men om man fyller jämnt och bor i Uddevalla skulle jag rekommendera en skräddare som inte är ev pårökt och kanske har lite mer känsla för stil och finess. Var och provade mina uppsydda klännningar i dag - ska hämta dem efter de sista ändringarna i morgon. Var tyvärr inte jätteimponerad...
Skicka en kommentar