Mångfald i medierna - inte alltid bekvämt

Här i Tanzania är det först under det senaste decenniet, ungefär, som läsare och elitpersoner fått vänja sig vid olika slags medier, även lite uppkäftiga och kritiska sådana. Medier som inte alltid går i regeringens ledband. Tidigare var alla tidningar, radio- och tv-stationer statsägda (och regeringskontrollerade). Men nu finns en uppsjö av privatägda tidningar. Min favorit, The Citizen, är en av dessa.

Att bli synad av självständiga medier är inte alltid en behaglig erfarenhet, för dem som granskas och ifrågasätts. Jag berättade i förra veckan om den stängda tidningen MwanaHalisi.

I dag kan man läsa i The Citizen om det rabalder som utbrutit kring den statsägda Habari Leo (Dagens Nyheter). I Habari Leo har man nämligen kunnat läsa att det finns en grupp parlamentsledamöter (från det regerande CCM-partiet) som planerar att i en gemensam motion kräva att president Jakaya Kikwetes roll i den pågående EPA-skandalen (enorma summor biståndspengar som via riksbanken försvann rakt ner i en massa höjdares fickor) granskas ordentligt.

En upprörd parlamentsledamot tycker inte att detta går för sig. Ska man behöva läsa om sådant i tidningen? I en statsägd tidning till råga på allt? Om det hade varit en privatägd blaska hade han kanske kunnat förstå, men i en statsägd? Han anklagar tidningen för att försöka så split mellan presidenten och hans regeringsparti.

Parlamentsledamoten krävde att talmannen skulle ta tag i detta. Och det gjorde talmannen. Så nu har informationsministern (ja, samme man som bojkottas av tidningarna sedan han stängde MwanaHalisi) fått i uppdrag att utreda hur denna nyhetsartikel kunde bli publicerad.

I The Citizen hyllar skribenten Makwaia wa Kuhenga den ansvarige utgivaren på Habari Leo för hans mod att stå upp för sina reportar. Han vägrar be om ursäkt för den publicerade artikeln. Trots att hans jobb och karriär står på spel.

Tror inte att sparkade chefredaktörer får särskilt feta fallskärmar i det här landet.