Albin - med mer tur än han förtjänar!

Oskar och Albin är lediga från skolan i dag. Det var så många olika skolresor och läger förra veckan att lärarna uppenbarligen behövde en extra dag ledigt för att vila upp sig.

Till frukost upptäckte Albin att hans svarta väska ("I wanna be Anton-bagen") var borta. Med DS:et, ett gäng DS-spel, plånboken och en massa andra bra att ha-grejer. Väck. Vi letade överallt. Borta.

Efter att ha kört en detaljerad rekonstruktion kom vi fram till att han måste ha glömt den hängande på en stol när vi åt lunch med familjen Nyqvist på Sea Cliff i går. Ungefär värsta tänkbara ställe att glömma en väska med värdesaker i... Det är som ett öppet torg med en massa matbord, där man kan handla från fem sex olika restauranger. Många butiker runt om, folk som rör sig hela tiden och svårt att ha koll på vem som hör till vilket sällskap.

Vi snabbsvalde frukostmackan och slängde oss i bilen. Trängde oss in genom dörren till en av restaurangerna vi köpt mat från igår och frågade en kock som just börjat förbereda dagens lunch. Han visste inget, pratade knappt någon engelska och pekade oss vidare till det franska kaféet vägg i vägg. Kändes hopplöst.

Vi hann precis börja fråga expediten på Epi d'Or om var vi kunde hitta Sea Cliffs administrativa kontor, när kocken kom och vinkade oss tillbaka. Då hade han hittat en kille som pratade engelska. Jag förklarade ärendet, att min son tappat bort en väska och att vi ätit lunch i ett stort sällskap och så vidare.

- Var det ni som åt Tikka Masala? frågade mannen.
- Jaaa, det gjorde vi. Tre av oss i alla fall.
- Kan det vara den där väskan ni letar efter? sa han och pekade upp på en hylla.

Albin blev så glad att han nästan grät. Jag var så överraskad att jag knappt fick fram ett ord. Jag hade verkligen inte räknat med att vi skulle få se röken av den väskan igen.

När vi kom ut bad jag Albin gå igenom innehållet i väskan. ALLT var kvar. Spel, pengar, smågrejer. De hade inte ens tömt plånboken! Det tycker jag är djupt imponerande. Detta i ett av världens fattigaste länder. Respekt!

Så vi gick tillbaka till restaurangen och Albin gav dem en rejäl hittelön, ur sin egen plånbok.