JUBILEUM: Det hundrade inlägget!

Jag gillar mitt nya liv som bloggare, kan jag konstatera nu när jag skriver mitt hundrade blogginlägg! För det första har jag väldigt roligt när jag skriver. För det andra är det ett bra sätt att hålla kontakt med alla er därhemma. För det tredje känner jag mig lite modern, med i tiden, och det är ju inte heller att förakta när man gått in på sitt 45:e år.

I fredags kväll lyckades jag äntligen bemästra hur man skulle göra för att lägga in en liten grej på sidan som mäter trafiken, alltså antal besökare på bloggen. Har saknat den kunskapen, ibland känns det lite patetiskt att sitta och skriva inlägg efter inlägg och inte veta om det finns några läsare på andra sidan. För ni är ganska dåliga på att kommentera! Några få hängivna läsare undantagna!

Men. Nu vet jag alltså. Sedan i fredags kväll har 35 personer varit inne på bloggen. Inte dåligt med tanke på att det är helg. 62 procent av dessa har varit inne mer än en gång! Av detta drar jag slutsatsen att majoritetet av läsarna tycker att jag ska lägga ut många inlägg, ofta. För det är ju skittrist att gå in och kolla bara för att upptäcka att det inte finns något nytt på sidan. Så jag ska försöka bättra mig.

Så här hundra inlägg in på Tanzania-vistelsen kan jag återigen bara konstatera att vi har det väldigt bra här. Även om det är varmt, svettigt, smalband i stället för bredband och omöjligt att hitta svenskt lösgodis eller riktigt bra pålägg, så är det rätt så mycket som uppväger detta:

Som att vi har så mycket tid för varandra i familjen.
Som att vi har så roligt tillsammans.
Som att vi fått många, nya, bra och spännande vänner från hela världen.
Som att vi får vara med om så många oväntade och annorlunda saker.
Som att vi inte behöver bekymra oss om vinterkläder.
Som att Oskar och Albin har blivit så bra på engelska.
Som att Oskar och Albin får gå i en så bra skola.
Som att vi alla får lära oss en massa nya saker - om världen och om oss själva.

Slutsatsen blir att oavsett vad som händer i resten av livet så kommer vi aldrig att ångra att vi tog chansen och gav oss i väg på det här äventyret. Vi kommer att återvända till Sverige som lite bättre, lite lyckligare och lite mer intressanta människor! Vänta bara!