Vi fick en blixtvisit från Sverige i helgen, som lämnade efter sig två nummer av Axess magasin. Jag har hört mycket gott om den tidskriften och har ägnat ett par timmar i dag åt att läsa den.
Visst, en riktigt rolig artikel av Per Hagman om Margaret Thatchers son, ruffel-och-båg-mannen Sir Mark Thatcher. Han försökte bland annat genomföra en statskupp i Ekvatorialguinea 2004 för att komma över landets oljefyndigheter. Nu har han svårt att hitta ett land som kan tänka sig att låta honom bosätta sig där. Schweiz, Sydafrika och USA lär ha portat honom helt och hållet.
Ett par artiklar till fångade mitt intresse, t ex en om Francoise Sagan ("Bonjour Tristesse"). Hagman igen.
Men sedan. Inte så mycket. Inget jag gick igång på. Blev besviken.
Till slut kom jag till rutan med "medarbetare i detta nummer": David, Mårten, Einar, Lennart, Anders, Hans Henrik, Tobias, Niklas, Torbjörn, Lars, Per ... och där, där kom Ann! Av 30 skribenter räknar jag till fyra kvinnonamn.
Bläddrade snabbt tillbaka till redaktionsrutan. Redaktionen (chefred, redaktörer, redaktionsråd) består av nio personer. Sju män. Två kvinnor.
Vad ska vi kalla det den här gången? Slump? En fråga om kompetens? För inte kan det väl vara så enkelt som att män väljer män? Och att resultatet därmed blir mindre intressant för kvinnor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Godmorgon, Ulla! :-)
Vaknade alldeles onödigt tidigt (04:15 AM, svensk tid) till ännu än kylig vinterdag här i Värmland. Det var en aning blåsigt igår, och ca -10¤C i Sysslebäck, men ändå hyfsat väder jämfört med i de östra delarna av landet, där det lär ha varit snökaos och förseningar på Arlanda m.m.
Gubbvälde, ja, det råder det nog ännu i stor utsträckning, även i det så kallat (jämförelsevis) jämställda Sverige, om man "skrapar lite på ytan". Läste nyligen följande intressanta, men nedslående rapportering från Linköpings univeritet på http://www.forskning.se :
[Gubbvälde trots fler kvinnor
2008-10-28
Pressmeddelande från
Linköpings universitet
Fler kvinnor i politiken är ingen garanti för en mer jämställd fördelning av makten. Så länge den informella makten fortsätter att vila på manliga maktstrukturer kan ”gubbväldet” bestå, visar Micael Nilssons avhandling där han studerat kvinnors inträde på den lokalpolitiska arenan.
Norrköpings kommun är en av landets mest jämställda när det gäller kommunalpolitiken. Kvinnorna dominerar i kommunfullmäktige och har många tunga styrelseposter i nämnder och kommittéer.
Ändå framfördes så sent som 2002 anklagelser om ”gubbvälde” i kommunen. Den debatten blev startpunkten för Micael Nilssons avhandling som lagts fram vid Tema Q, Kultur och samhälle. Han har dels studerat kvinnors inträde rent kvantitativt på den lokalpolitiska arenan, från 1970 och fram till 2006. Men framförallt söker han svar på frågan varför kvinnors ökade formella deltagande inte åtföljts av verklig makt.
Det har att göra med vilken typ av informell maktmodell som underbygger den politiska makten, säger han. Det gäller att granska själva grundidén, vad vi förknippar med makt.
- I många svenska kommuner byggdes en starkt auktoritär och patriarkal maktmodell upp på 1960- och 70-talen. Kommunstyrelsens ordförande fick oproportionerligt mycket makt. Organisationen var hierarkisk, och hans makt byggde på en informell maktbas, ofta arbetarkommunen och facket. Få personer fanns med i den inre kretsen.
Det här är en osynlig men manligt könskodad modell, fortsätter Micael Nilsson, etablerad i en tid när män utformade de politiska systemen. För kvinnor har det handlat om att finna sig tillrätta i manliga strukturer. Men inte bara det: denna maktmodell har också vilat på ett specifikt manlighetsideal som Nilsson benämner auktoritär manlighet.
I början på 2000-talet introducerade kommunstyrelsens nye ordförande i Norrköping en ny ledarstil, byggd på ett mer förhandlande manlighetsideal och vad Micael Nilsson kallar för en egalitär maktmodell. Den politiska ledningen blev mer jämställd, exempelvis släpptes kommunstyrelsens vice ordförande (en kvinna) fram och tilläts ta ansvar på ett sätt som inte gjorts tidigare.
Samtidigt uppfattar emellertid många att politikerna har blivit svagare och de manliga tjänstemännen starkare. Anklagelser framförs om tjänstemannavälde. Många menar att kommunledningen under 2000-talet präglas av grabbighet.
En mjuk, lyssnande och förhandlingsinriktad ledarstil känns inte igen och leder därför till otrygghet och osäkerhet, konstaterar Micael Nilsson. Vår bild av makten bygger på en manlig logik.
- En man som är svag som ledare blir inte bara ifrågasatt som ledare, han blir också ifrågasatt som man, konstaterar han.
Frågan om makt och genus kan inte förstås utifrån individuella perspektiv, menar han. Det handlar om system och strukturer, vilket innebär att enbart kvotering inte kommer att leda till ett jämställt politiskt samhälle.
Micael Nilsson disputerade den 24 oktober. Han har telefon 0701-853249, e-post: micael.nilsson@isak.liu.se]
Dystert, kanske, men inte oväntat!
Hälsar Ann
Skicka en kommentar