Stoppad av polisen

I dag blev jag stoppad av polisen på väg till skolan för att hämta sex barn. Det är ju en erfarenhet som jag mer eller mindre väntat på, eftersom nästan alla vi känner, utom de lyckliga med CD-skyltar, blir stoppade och "bötfällda" med jämna mellanrum.

Min första tanke var att det var tur att jag var ute i så god tid. Polismannen frågade vänligt hur det stod till med mig, hur länge jag bott i Tanzania, hur det stod till med familjen innan han bad att få se mitt körkort.

När jag visade upp mitt internationella körkort såg han bekymrad ut. Började fråga hur länge jag skulle stanna i landet och sa att efter sex månader var jag tvungen att skaffa ett tanzanskt körkort. "Visst, självklart, tack för att du upplyste mig, då ska jag genast göra det", ljög jag.

Sedan ville han se registringsbeviset på bilen. Jag plockade fram en kopia av det ur handskfacket. Då såg han ännu mer bekymrad ut och började mumla om att det "inte fick vara en kopia, i alla fall inte om den inte hade en stämpel och en underskrift som visade att det var en äkta kopia".

- Det här är ett lagbrott, madam. En olaglig handling. Något du kan hamna i domstol för. Dömas till böter för.

Han gick långsamt runt bilen, lusläste på alla klistermärken på vindrutan som intygar att vi betalat skatt och försäkringar. Sedan öppnade han passagerardörren. Då kände jag bara "neeeej".

- Jag kan inte se någon som helst anledning till att du ska kliva in i min bil, sa jag.
- Jag måste bötfälla dig, sa han.
- OK, sa jag. Innebär det att jag ska åka till polisstationen nu?
(Jag visste ju att han ville att jag skulle casha upp minst 10 000 shilling på plats, som han kunde stoppa i egen ficka.)
- Polisstationen? sa han. Ja, polisstationen vid Selander Bridge.
- OK, sa jag. Jag vet var det ligger. Menar du att jag ska åka dit nu?
- Äh, sa han. Jag låter dig slippa undan den här gången.
- Tack så mycket, sa jag - och körde därifrån.

Tror att jag hade rätt mycket tur. Han var nog inte så slipad i sin korrupta verksamhet. Vilket jag också tolkar som att det nog inte alls är förbjudet att ha en kopia av registreringsbeviset i bilen.

Jag hade redan planerat mitt nästa steg. Om han hade insisterat på att åka med till polisstationen så skulle jag ha insisterat på att ringa "min ambassad" innan jag åkte. Vara en riktigt besvärlig person.

Är lite stolt över mig själv. Det känns ju rätt bra att man INTE föll dit och började betala mutor. Vilket jag nog trodde att jag skulle göra i den här situationen. För att slippa strul.

Men det känns definitivt bättre att hålla den moraliska flaggan högt. I alla fall för den här gången.