Sätereie skriver: 26 dec: Ngorongoro

Kolla alla fågelbona! Vävarfåglar bygger sådana.

Efter att ha lyckats se fyra av The Big Five - plus en gepard! - så vågade vi inte hoppas på att få sätta det femte krysset, noshörningen, under vår dag i Ngorongoro.
Kratern är 32 kilometer tvärs över och det finns 22 noshörningar där, enligt våra guider. Men de är ganska skygga och inte lätta att få syn på.

Vi såg många vackra fåglar under safarin - snyggast av alla är nog ändå denna grey-crowned crane (grå krontrana?). Gustaf är gängets fågelskådare. Vi skrattade gott åt honom flera gånger, när vi andra stod och beundrade elefanter, zebror, giraffer och andra stora däggdjur så hade Gustaf huvud och kikare åt ett annat håll. Fullt koncentrerad och uppfylld av att få se ännu en pippi!

Efter någon timme i Ngorongoro fick vi se en noshörning! En ensam som stod och sov (?) i högt gräs. Man såg inte mycket mer än ryggens siluett och efter lång väntan höjde den lite på huvudet så att man kunde ana, men knappast se, själva hornet... Vi stod där och väntade på att den skulle vakna och börja röra på sig, det kändes så där att bara ha sett ryggen på det efterlängtade djuret.

Då blev Gustaf alldeles till sig i trasorna! Han tittade inte på noshörningen, utan på fåglarna åt andra hållet. En ovanlig stork! En Abdim's stork! En flyttstork som inte alls var förväntad att se i Ngorongoro. Han och guiden delade förtjusningen och blev så upphetsade att även jag vände på kameran och började plåta denna ovanliga fågel.

Gustaf - som vi vande oss att se honom. En stilstudie i koncentrerat fågelskåderi.

Det tog mig ytterligare en bra stund och rätt många knäpp innan jag fattade att jag plåtade fel fågel... Jag plåtade en Kori Bustard (som vi sett en himla massa av under de senaste dagarna) och inte den i mina ögon betydligt mer oansenliga Abdim's storken som stod tio meter därifrån...

Även i Ngorongoro var flodhästarna mer livliga än vanligt. De låg i vattnet och gjorde helvarvsrullningar - som var skitroliga att titta på, men svåra att fånga på bild. På kikaravstånd såg vi en noshörnings mamma med barn, som gick och betade. Då kändes det i alla fall som att vi hade sett noshörningar, på riktigt, inte bara anat en i det höga gräset.

Framåt lunchtid såg vi en nyfälld buffel, som låg precis vid vägen, då förstod vi att det fanns lejon i närheten. Så småningom såg vi sex sju stycken, om jag minns rätt.

Och de bästa noshörningarna! På mycket närmare håll! Inte så nära som vi tidigare sett elefanter och flodhästar, men i alla fall så när att man kunde stå och titta på dem med blotta ögat.