22 dec: Tarangire - Gibb's Farm

På kvällen var det härligt att se babianerna leka i de stora träden bakom tälten. Stora kraftiga hannar, smäckrare honor med bebis-babianer hängande på magen och unga "tonårs-babianer" som sprang upp och ner för grenarna.



Mitt i natten var det så lagom charmigt. Jag vaknade av någon typ av ylande. Hyena? Schakal? Lejon? Vad vet jag, men klarvaken blev jag i alla fall. Kände mig som en dålig mor som lät mina barn sova i ett eget tält, mitt på savannen, bland rovdjur och enorma elefanter.

Då satte babianerna igång. De tjattrade, skrek och skrattade. Ett tjoande utan like. Ibland lät det som om de hade roligt, ibland lät det som att de var rädda för något. Ute var det kolsvart. Jag stod på knä på mitt liggunderlag och försökte spana ut i natten mot det andra tältet. Men jag såg ju ingenting. Bar en svag låga från fotogenlampan som hängde mellan tälten.

Att sova mer var ju kört. Bara att ligga där och vrida sig och vänta på att det skulle bli morgon.

Klockan sex gick vi upp, åt några kex, drack en kopp te och stack i väg på morgonens första game drive. Jag skojade med Damas, berättade om hur jag hade "beställt" elefanten dagen innan och bad nu om lite lejon före riktiga frukosten. Och även Damas visade sig vara en pålitlig guide som levererade vad kunden ville ha! Vi såg sju åtta lejon, på ganska långt håll.



Vid lunchtid lämnade vi Tarangire för att köra mot Gibb's Farm, en gammal kaffeplantage i närheten av Ngorongoro, där vi skulle sova nästa natt. Vi väntade oss något enkelt, rustikt ställe, i vandrarhemsklass. Snacka om att vi tappade hakan när vi kom fram och fick se rummen! De var som tagna ur en heminredningstidning. Smakfullt, elegant, fiffigt och överraskande.

En öppen spis, öppen både mot sovrummet och det intilliggande badrummet. Badrummet hade både inom- och utomhusdusch. En massa snygga detaljer, så där genomarbetade att man man nästan blir förbannad, för att man vet att man själv aldrig kommer att lyckas så bra med en inredning. Någonsin. Rätt färger, rätt material, rätt nivå så att det bara kändes fint och inte överpråligt. En helt betagande utsikt över dalen med sina kaffeodlingar. Ett ställe där vi hade kunnat stanna längre!

Det kändes så sympatiskt, med en ekologisk och självförsörjande grundtanke. Håkan och jag fick lust att gifta oss igen, bara för att få chansen att åka på smekmånad till Gibb's Farm!