23 dec: Gibb's Farm - Serengeti

Ingen dålig utsikt från gästtoan på Gibb's Farm... OBS! Snygga handfatet...

Direkt efter frukost lämnade vi Gibb's Farm och körde mot Serengeti. Vi passerade ovanför Ngorongoro, vägen går längs kanten ovanför kratern, och stannade till för att titta på utsikten.



Första riktiga stoppet var i en massajby, ett besök som stod högt på Albins önskelista. Han är heölt fascinerad av massajerna och deras kultur och samlar på sig den enda massaj-grejen efter den andra. Han ser mycket fram emot att hans klass ska specialstudera massajernas liv och leverne efter jul.


Anders var en tuffing och deltog i massajernas speciella hoppdans. Det är en upplevelse att se och höra när de sjunger, på ett speciellt mullrande sätt, långt ner i struparna, och samtidigt turas om att ha enorma jätteskutt rakt upp i luften, utan att böja benen mer än minimalt.


När vi berättade för vår lokala massaj-guide att Albin gillade massajer och var nyfiken på hur de egentligen knyter ihop alla sina olika tygstycken, så blev de eld och lågor. Ett par olika killar hjälptes åt, tog av sig lite olika tygstycken och turades om at hjälpa Albin på med tyger, bälte, smycken och stav.

Massajer är inte bara bra på rättuppstående hopp, de är väldigt långsamla också. I stan kan kan se en och annan rundlagd massaj, men uppe i deras egna hemtrakter finns inte en enda som är det minsta mjuk i hullet. Kan bero på deras något enformiga, traditionella diet: komjölk blandad med koblod och till detta äter de kött. Inget annat. Inte många kolhydrater där inte. Frukt och grönsaker är mycket sällsynt.

Massajerna försörjer sig på kreatur, mest kouppfödning, och får även in en del pengar på att sälja smycken.


Därefter passerade vi Olduvai Gorge (eller Oldupai, som ravinen egentligen heter och borde fått heta även på kartan om inte någon tysk hört fel när massajerna försökte förklara för honom vad stället hette). Där finns världens äldsta fotavtryck, gjorda i ännu varm och mjuk lava för ca 3,7 miljoner (!) år sedan. av ganska människoliknande, upprättgående varelser. Häftigt.



Vid infarten till Serengeti tog det ett bra tag innan vi lyckades bli insläppta i nationalparken. Roade oss med att gå upp på en bergsknalle och titta på stora ödlor, shoppade lite stendyrt nödfoder till små och stora barn (chips och kakor och varm coca cola, hela kostcirkeln...) och pratade om vilka djur vi förväntade oss att få se härnäst.

Så småningom kom vi i väg i alla fall. Jag delade bil med Grabbarna Grus: Oskar, Albin, Anton och Anders. Vi hade det helfestligt i bilen, alla var på fnissigt humör. Inte blev den sämre när Damas gjorde en liten avstickare från stora vägen, inne bland några kullar fanns ett litet vattenhål, och uppe på en av kullarna, i eftermiddagssolen, såg vi....



...tre stora lejon som låg och gottade sig i eftermiddagssolen! Ingen av dem tog någon notis om oss. Fast vi bara var kanske fem meter från dem.

Därefter blev det rena rallykörningen. Eftersom vi valt att besöka både massajbyn och Oldupai, plus att det tagit mycket längre tid vid infarten till Serengeti än beräknat, så låg vi efter i schemat och var tvungna att "köra in" lite tid, för att hinna till tältlägret före solnedgången.