25 dec: Serengeti

Monitor Lizard. En rejäl ödla! En bra bit över en meter skulle jag gissa, om man räknar in hela den långa smala svansen. Ingen man vill möta på väg till toa eller så.






Flodhästar. Jag har sett många flodhästar förut, i Mikumi. Jag har tyckt att flodhästar är OK, men rätt så tråkiga. De ligger still långt ner i vattnet och viftar på sin höjd lite med öronen.

Så fel jag hade! Det finns roliga flodhästar! Pigga flodhästar! Flodhästar som är uppe och rör på sig även i dagsljus! Flodhästar som leker med varandra och är jätteroliga att titta på!



Full fart framåt! När vi inte hade annat för oss, under transportsträckorna, så roade jag och barnen oss med att stå upp genom takluckan och ta bilder på varandra i fartvinden. Säkert inget att rekommendera i 70 - 80 knyck. Men det var roligt! (Jag försökte ha regeln att vid 70 km/h var man tvungen att sitta ner, vid 80 var man dessutom tvungen att ta på sig säkerhetsbälte. Funkade så där. Men alla överlevde.)





Migration. Hundratusentals, kanske mer än en miljon gnuer (wildebeest) på ett och samma ställe, blandade med zebror. Vart man än tittade så var vi omgivna av dessa underbara sagoliknande djur. Det var en syn jag drömt om att få se, men aldrig trodde att jag skulle få uppleva. I alla fall inte på den här turen, jag trodde att det var fel tid på året för att få syn på dem i den här delen av Serengeti.

Det var STORT: Jag var tyst i minst en halvtimme. Kanske den mäktigaste upplevelsen på hela safarin i mina ögon.




Titta på den här bilden. Fundera sedan på VARFÖR i hela världen någon kom på att denna skabbiga pippi vore bästa tänkbara symbol för en läcker liten chokladkaka. Mejla sedan dina funderingar till mig. Märk mejlet "Mmmmmm...Marabou!".