Andra halvlek

Vi har varit här i snart sex månader och har ungefär lika lång tid kvar. Men det är märkligt hur känslig man är för "vändpunkten", så snabbt det går att ställa in sig på en mental nedräkning.

Plötsligt planerar man inte längre framåt, snarare bakåt, tideräkningen har inte längre "nu" som startpunkt, allt utgår snarare från hemresedagen. Allt man vill hinna göra innan det är dags att packa ihop och resa härifrån.

Fler turer till Zanzibar. Sadani, nationalparken vid havet ett par timmar norr om Dar. Mafia Island vore ju häftigt. Där kan man simma med valhajar! Och så borde vi ju ta en tur till Nationalmuseum nere i stan. Kanske på fredag, då är barnen lediga från skolan igen.

Kommer på mig själv med att ägna tanketid åt att fundera på vad vi ska köpa för bil när vi kommer hem. Hur snabbt man kan köpa en bil egentligen? Var ska vi bo? Någon vecka i Göteborg innan vi drar ut till Orust? Har till och med börjat föreslå människor att komma och hälsa på under den och den veckan.

På ett sätt är det väl bra, att det känns som att det ska bli roligt att åka hem igen. Men det gäller också att hålla fast vid nuet, att fortsätta leva HÄR. Inte bara vara på väg någon annanstans hela tiden.