African moments

Överlag är både Håkan och jag överraskade av att det mesta flyter på så bra (för oss) här i Tanzania. Det är så mycket som är lättare än vi hade föreställt oss. Folk är vänliga, hjälpsamma och effektiva.

Så oftast går vi omkring och är väldigt nöjda och glada och trevliga. Men då och då drabbas vi av African moments. Stunder när man plötsligt blir brutalt påmind om att vi befinner oss i ett väldigt fattigt land på Afrikas östkust - och att allt INTE fungerar som hemma.

Som en dag när Håkan åkt i väg till jobbet på universitetet. Redan på morgonen konstaterade han att det inte fanns något vatten i byggnaden. Och det var ju OK första gången han gick på toa, han var ju på plats rätt tidigt på morgonen efter att ha lämnat killarna i skolan kl 07.00.

Den gången var han ju bara lite lätt irriterad över att det inte gick att tvätta händerna, men det är ju lätt avhjälpt med våtservetter (som Håkans fru - petite moi - påpassligt packat ner miljoner av i packningen, både vanliga och desinficerande!). Men andra gången, några timmar och hundratals andra personers toabesök senare - då höll han på att spy.

Om det dessutom blir strömavbrott, och/eller det inte finns någon uppkoppling till internet på en hel dag, ja, det är sånt som gör att en hyfsat harmonisk och balanserad person (Håkan, i det här fallet) riskerar att tippa ner i avgrunden.

Det är då man får ett African moment. Ett bryt. En obalanserad stund när man blundar, djupandas och längtar hem, hem till Sverige, och tänker att man aldrig mer ska gnälla över någonting.