Skype - nej. Chatt - ja!

Vi trodde ju innan vi åkte hit att vi skulle använda Skype för att hålla snabba kontakter levande med hemlandet. Men icke. Så bra är inte vårt afrikanska smalband.

Jag har visserligen provat, med Kristina H. Men det var faktiskt skittråkigt. Bilden var kass och ljudet nästan sämre. Det växlade mellan att klippa halva ord, till att skicka dem i ekorepris 50 gånger. Superirriterande.

Det som gäller är gmail-chatten - som i går kväll nådde helt nya höjder när syster Anne, mamma Anita och jag treparts-chattade. Det var så himla kul! Vi satt och gapskrattade framför varsin dator - vi tre har nog inte haft så roligt tillsammans sedan vi åt räkor och drack vin på Kungsladugårdsgatan för något år sedan. Jag skrattade så tårarna rann, Anne skrattade så att Leo (som satt bredvid henne och chattade med sina vänner) tyckte att hon var klart störande, mamma skrattade så högt att pappa kom smygande från vardagsrummet och undrade vad som stod på.

Önskar nästan att man kunde spara konversationen - den nådde bitvis Patsy och Edwina-klass. Ska inte avslöja för mycket, för då chattar väl Anne och mamma aldrig mer med mig, men så mycket kan jag säga som att några av ämnena som avhandlades var:
1) Rödvin kontra citodon
2) Köttfärs som "finmat"
3) Vilken sorts gravsten vi ska beställa åt mamma den dagen hon behöver en. (Anne och jag tänker oss en rejäl, med mycket guld i bokstäverna - och kanske en falukorv som symbol. Eller en vetekrans.)