Oskar och Albin har fått sina livs första betyg

Det kändes ju lite märkligt för en mamma som aldrig trott på det här med betyg för små barn. Killarna kom hem från skolan med varsitt igenklistrat kuvert och var hur ivriga som helst på att få öppna dem.

Jag var rädd för att det skulle bli knäckta, att betygen skulle göra att de kände sig nedtryckta och tappade lusten för att gå i skolan, om betygen inte motsvarade deras förväntningar på sig själva.

Men de var faktiskt utformade på ett fullkomligt lysande bra sätt. Otroligt detaljerade - jag är imponerad över att lärarna kan sätta betyg på en så detaljerad nivå, för varje enskild individ. I engelska fick de t ex fem olika beyg: Reading comprehension, Reading skills and strategies, Writing content, Writing conventions och Oral language. Plus ett ganska omfattande skriftligt omdöme där styrkor och svagheter poängteras.

I matte fick de sex olika betyg: Numeration, Operations and computation, Pattern, function and form, Geometry, Measurement och Data handling. Plus ett lika omfattande skriftligt omdöme.

I övriga ämnen, English Language Enrichment (Extraengelska), Art (Bild), Music, Physical Education (Idrott), Swimming (Simning) och Units of Inquiry (Forskningsområden) fick de två betyg i varje ämne, ett för skills and concepts, alltså vad de har presterat, och ett för participtaion, hur aktiva och delaktiga de varit. Även här med skriftliga omdömen från var och en av facklärarna.

Betygsrapporten avslutades sedan med ett längre, sammanfattande, omdöme om Learner profile (elevens lärandeprofil) skrivet av klassläraren.

Allt sammantaget var så positivt, konstruktivt och bra att ingen av pojkarna kände sig missuppfattade eller missförstådda. De nickade igenkännande där det stod att de behövde träna mer på vissa grejer och log lyckligt där det stod att de var duktiga eller hade gjort stora framsteg.

Det är väl inte så att jag håller på att bli Jan Björklund. Men ändå, jag måste erkänna att jag tyckte att detta var tusen gånger bättre och mer informativt och uppbyggligt än alla utvecklingssamtal jag varit på i den svenska skolan tillsammans. Jag har lusläst killarnas individuella studieplaner förut och aldrig blivit annat än uttråkad. Det har aldrig stått något matnyttigt i dem. Det har aldrig känts som att lärarna lagt särskilt många minuter på att hitta ett arbetssätt och ett språk, formuleringar och uttryckssätt, som kan ge varje individ en känsla av att vara sedd och uppskattad - och lite utmanad att göra bättre i fortsättningen.

Undrar om Jan Björklund har sett den här typen av betygsrapporter. Undrar om Kungsladugårdsskolans rektor har gjort det. Bägge har lite kvar att jobba med.