Wonder Welders

I fredags följde jag med Oskar, Albin och stora delar av nordiska fritids till Wonder Welders. Det är en häftig verksamhet där funktionshindrade personer, mestadels med amputerade ben, tillverkar de mest fantastiska saker av - skrot.

I Tanzania finns ingen möjlighet till sjukpension eller liknande. Den som förlorar exempelvis ett ben är hänvisad till andras välvilja, och tar inte familjen hand om dig så får du tigga. Många funktionshindrade ute på landsbygden tvingas därför in till Dar es Salaam, här finns fler människor med tillräckligt mycket kontanter för att det ska gå att tigga sig fram.



Verksamheten är uppdelad i olika sektioner. En del, den ursprungliga gissar jag, med tanke på namnet, svetsar ihop metallskrot till skulpturer. De gör allt från elefanter till gamar och flodhästar. Min favorit är vårtsvinet, "Pumba". En sådan ska jag försöka få tag på innan vi åker hem.

En annan del återanvänder glas, smälter ner det, gör glaspärlor som sedan används till att tillverka smycken. Jag fick lust att köpa vartenda halsband och örhänge de hade, för att lägga i presentlådan och ge bort till alla snälla människor när jag kommer hem, men stillade mig och köpte bara ett halsband och ett par örhängen i grönt glas.



En tredje sektion gör papper, av återanvänt tidningspapper och kartong, som mals och kokas om tillsammans med - ananasblast! Uppenbarligen innehåller just ananasen så mycket stärkelse att det fungerar som lim. Av pappersarken gör de klippböcker, presentkort och brevpapper.

(RÄTTELSE: Min besserwisser-syster Anne Sätereie har påpekat att det fibrerna i ananasen som gör tricket! Har inget med stärkelse eller lim att göra.)




Färdtjänst och tillgänglighet är ganska okända begrepp i kollektivtrafiken i Tanzania. Man ser inte ens särskilt många rullstolar. Gatubilden är inte sådan att det skulle vara särskilt lätt att ta sig fram med rullstol heller. Inte många gator är asfalterade, ännu färre har en trottoar. Tvärtom är gatubilden full av trappsteg och gropar och andra konstigheter som gör det svårt att ta sig fram även för den som har två ben och full rörlighet.

Men den här typen av hemmabyggda cykelrullstolar, som man vevar med armarna, är ganska vanliga.



Jag har bestämt mig för att jag ska öppna plånboken ordentligt på Wonder Welders i fortsättningen. Alla pengar jag INTE ger till alla de tiggare som står vid varje rödljus, ska jag i stället köpa fina saker för hos Wonder Welders.