Vådan av att komma igång och arbeta...

...i dag kom jag i gång riktigt bra - efter två lediga dagar - med att leka kontor här nere på den södra filialen. Jag läste in mig på några olika grejer, satt och formulerade tänkbara projekt och allt möjligt. Tyckte att det var underbart med lugn och arbetsro fram till kl 16 när barnen skulle hämtas. Kändes som att det mesta slutligen var på rulle.

Kl 15.02 ringde min mobil. Det var från rektorsexpeditionen på IST. De sa att Albin och TRE ANDRA BARN inte hade blivit hämtade. Först fattade jag ingenting. Sedan insåg jag plötsligt - och med FASA - att det var fredag, inte måndag, som jag hade fått för mig efter de två lovdagarna. Det var ju JAG som skulle ha hämtat alla barnen. Klockan 14.15...

Panik. Och bilen hade jag skickat iväg för att hämta Håkan. Ännu mer panik. Svettningar och högt blodtryck.

Fick tag på en snäll mamma till två av de andra övergivna barnen. Hon hade bil. Jag sprang ut till Chole Road för att hänga på och förklara för barnen att jag inte sket i dem, att jag bara var klantig, och ta på mig all skuld på rektorsexpeditionen.

- Vem var ansvarig för hämtningen?
- Jag...

I bilen på väg in till stan fick jag ringa runt till de andra barnens föräldrar, till fritids och lite överallt. Skämdes som en hund.

Ingen bra start på helgen.