Inte här och inte där, mest mittemellan

Det känns väldigt konstigt att vi snart ska packa ihop allting och dra hem till Sverige. Hade ju kunnat vara värre - nu lämnar vi ett bra liv för att börja om med ett annat bra liv - men det är ändå sorgligt. I går morse drabbades jag av en inre kris, en halvt desperat sorg över att jag ska lämna alla roliga vänner, ett liv utan strumpor och nästan ständig sol. Lämna livet där jag är en rätt kul mamma som har tid att göra läxor, nästan aldrig är förbannad och som har tid att följa med till skolan på alla roliga uppvisningar, utställningar och spektakel. Lämna ett liv där man hela tiden träfar nya spännande människor som berättar nya rafflande historier ur sina liv.

No offense, men livet och människorna hemma i Kungsladugård, Göteborg, Sverige, är lite mer förutsägbart. Jag kommer att sakna alla aha-upplevelser, kanske även alla nähä-upplevelser...

Så när jag nästan höll på att börja lipa i min ensamhet för att jag inte ska leva det här livet, med alla de här människorna, längre, så panikringde jag Lotta. Så vi stack till Sea Cliff och morgonfikade och beklagade oss över våra sinnesstämnningar. Hon ska ju komma tillbaka efter sommarlovet, men var inte heller på topphumör. Jag tror att de här mittemellanperioderna sliter på alla. När man inte längre lever i nuet utan börjar planera allt man ska göra sedan, på ett annat ställe, i ett annat klimat och med andra människor. Det här att det inte är någon idé att sätta igång med något nytt, för man ska ändå snart dra. Det är lite jobbigt. Det gör att jag blir lite gnällig och less och rastlös.

I morgon är dagen för det stora hejdå-partyt. Det blir någonstans mellan 50 och 100 personer, små och stora i en salig blandning. Vi ska ha buffémat i bandan, de som vill kan bada i poolen, eller dansa i bandan. Kanske blir det singstar eller guitar hero i vårt hus också för dem som tycker att det är pinsamt när mamma och pappa shakar loss på dansgolvet.

Matlagningen har börjat. I frysen finns redan fyra kilo köttbullar och fyra pajer. I dag har Saskia och Lotta varit här och hjälpt mig göra en balja potatissallad, en rejäl bytta salsa, en lika stor med tzatziki, en marockansk morotssallad med mynta och lite annat.

Jag just varit hos slaktaren och köpt två kilo kyckling filé och fyra kilo oxfilé. Dessa ska marineras och stekas på olika sätt och vis. Och så blir det hummus, min israeliska vän Ayelet kommer hit i morgon i och ska lära mig att göra massor av hummus. Samosas ska vi också ha. Och gott bröd. Och pastasallad som Mia tar med och en massa goda kakor som olika människor har erbjudit sig att bidra med.

Det kan nog bli bra. Och jag tror inte att någon behöver gå och lägga sig hungrig.