Vi har aldrig sett lejonen så nära - och så ofta! - som under den här safarin i Mikumi. En hanne och två honor som i princip hade parkerat en så där 500 meter från campen där vi bodde.
På natten höll de till vid vattenhålet, mindre än 100 meter från våra hus. Det var lite spännande! Det tog oss ett tag innan vi fattade vad det var för djur som lät som en nöjd grymtande gris...
Tyvärr släppte inte influensan taget om oss. Vi kände oss ju så mycket piggare och var säkra på att febern höll på att gå bort. Mern Oskar och jag blev bara sjukare och sjukare.
Så vi fick åka direkt till Dr Ype när vi kom hem igen. "How are you? You look miserable", sa han. Inte direkt den öppningsreplik man är van vid hos doktorn. Han sa att det var många som drabbas av influensan i ett andra varv, så som vi gjorde. Med hög feber, ont i öronen, halsen, tappa rösten och allmän matthet.
Så nu tuggar vi penicillin. Igen. Jag är så trött på att vara sjuk. Jag vill bli pigg och stark igen. Matlust! Det är rätt deppigt när man inte mår bra - särskilt i den här värmen. Jag ville ju att vi skulle ha så roligt! Men jag orkar nästan ingenting. Jag vill bara gå och lägga mig hela tiden.
Inlägg
3 kommentarer:
Vackraste lejonbild jag sett! Vilken personlighet
Kristina
Är det flodhästar man skymtar i pölen bakom er och är det lejon som ligger under trädet där bakom? och isåfall: Att ni vågade stå där! Eller är det en snygg fond hos någon fotograf inne i stan..?
Kul iallafall att se er alla på bild! Men synd om er att ni är sjuka! Hälsa Alnebrattarna och krya på er! Kramar i plenty från hela familjen Engström-Bjenne
Wow! Vilken bild! Vackra lejonkung. Synd om er att ni är sjuka... Nu är det vår här, en kall sådan. Har börjat min mödosamma träning mot Vätternrundan om två månader. 100 mil i kroppen. Hittills har jag 7,5.... Hm.
Hälsningar
Lotta
Skicka en kommentar