Plötsligt bara small det. och mullrade, och small igen

Vid kvart i tolv eller något så lät det som att någon sprängde berg utanför husknuten. Men här finns inga berg att spränga. Och så small det igen. Och igen. Och emellanåt mullrade det som åska, men alldeles för långvarigt för att vara åska.

Efter minst en kvarts smällande och mullrande så måste man inte vara paranoid för att börja fundera på att det var drygt tio år sedan Al Qaida (var det väl?) sprängde amerikanska ambassaden i Dar es Salaam. Barnen var i skolan. Och skolan ligger mycket närmare stan - och ambassadstråket - än vårt hus. Då BLEV jag lite paranoid. Och ringde Lotta.

Hon hade precis fått samtal från sin son som hade hört något om explosioner ute vid flygplatsen. Explosioner vid flygplatsen. Det låter ju ...så där. Även om Tanzania är hyfsat stabilt politiskt, så är det inte ett gott tecken om det börjar explodera saker vid huvudstadens flygplats.

Så då ringde jag en ambassadanhörig. Som ringde tillbaka och sa att det var gasbehållare i hamnen som exploderat. Lät inte så kul det heller. Bättre än en statskupp, men ett gasmoln som driver in över barnens skola... Nej. Då var jag på väg till bilen för att åka och hämta hem barnen. Kände i märg och ben hur mycket jag ville ha hela min familj samlad på ett och samma ställe. Håkan jobbade som tur var hemma idag, så honom behövde jag inte oroa mig för.

Hann inte ens sätta mig i bilen innan nästa samtal kom. Det var inte gasexplosion i hamnen, det var ett vapenförråd i närheten av flygplatsen som flugit i luften. Genom en olyckshändelse.

Då hoppade jag in i bilen och åkte extra tidigt till skolan i alla fall. Tänkte att det är bättre att vara i närheten av barnen oavsett vad som hänt. I bilen fick jag ett sms från en granne, som hört att det inte var någon fara alls. Det var bara "årliga kanonprovskjutningen". Säkert, tänkte jag. Om detta var en provskjutning så har tanzaniska armén alldeles för gott om pengar.

I skolan hade barnen fått höra att det var en ammunitionsfabrik som av en olyckshändelse gått i luften.

Jag vet inte vad som hänt. Jag vet inte hur många som kan tänkas vara skadade eller döda. Men det var inget litet fyrverkeri. Det är rätt långt mellan Valhalla och flygplatsen, men när det small som värst så var jag säker på att det var i närheten, alldeles intill. Just nu saknar jag en pålitlig snabbt uppdaterad nyhetshemsida. Eller text-TV. Eller en Sveriges Radiokanal i Tanzaniaversion.

Jag vet att jag egentligen inte har så stor anledning till oro. Men med tanke om hur spänt det politiska läget är i Kenya just nu så är det samtidigt svårt att intala sig att allt är lugnt och fint bara för att det känns bäst så.

Så jag hann att fundera på hur man snabbast tar sig ut ur Tanzania, landvägen. Jag hann att fundera på att man borde ha fler dollar liggande hemma in case of emergency. Jag hann att fundera på många läskiga saker.

Men nu är alla samlade hemma och jag börjar bli lite mer avslappnad igen.