I kväll kommer familjen Alnebratt!

Jag har städat och fejat, bäddat sängar och handlat en massa gott! Äntligen kommer de!

Tyvärr så har ju inte vår familj direkt rest sig ur influensaträsket. Håkan är visserligen på benen efter att ha varit totalsänkt i nästan en vecka. Men nu har Oskar ordentlig feber, Albin hostar och snörvlar och jag har en hals som kliar och svider. Min åkomma har jag försökt bota med en liten whisky under matlagningen, men tyckte inte att jag skulle blanda in barnen i den huskuren.

Oskar är superdeppig för att han missar rugbyturneringen i morgon. Albin tyckte som vanligt att det var skönt att få vara hemma från skolan en dag. Håkan och jag oroar oss för avfärden till Mikumi - safari - på söndag. Och så är vi ju rädda att det förbaskade viruset ska fälla hela familjen Alnebratt lagom tills vi ska åka till Zanzibar nästa helg...

Det ska bli så skönt att umgås med folk som vi känner utan och innan. Har insett att det är något jag saknar här. Någon som bara kan säga "näääää, ge dig, så där är ju inte du egentligen" när man försöker spela upp en roll. Människor som vet, som kan vår historia, som känner till alla styrkor och svagheter. Riktiga vänner. Gamla vänner.

Nu räknar jag timmarna. Fyra timmar tills de landar, kanske fem och en halv innan de är här!

En liten svacka i bloggandet

Fattar inte riktigt varför, men just nu har luften gått ur mig lite när det gäller bloggandet. Håkan har varit sjuk sedan i söndags, riktigt dålig i influensa, med jättehög feber. Men det var inte malaria den här gången i alla fall.

Och igår kväll var det Oskars tur. Jag märkte att han var lite hängig. Han hade följt med en kompis hem efter skolan och ringde och frågade om jag inte skulle hämta honom snart. När han skulle lägga sig orkade han inte läsa, ville inte ens bli läst för. "Du kan väl bara ligga här bredvid och prata med mig en stund." Och i natt kom han in till mig, hade ont i huvudet, ont i hela kroppen, feber och var bara så ynklig. Så nu är det hans tur att vara sjukskriven.

Trist läge - i morgon är det musiksamling i skolan, när alla barn spelar för hela skolan och alla föräldrar. Oskar hade verkligen sett fram emot det. I morgon är det också basketmatch - en annan grej han inte vill missa. Och på lördag är det rugbyturnering å Gymkhana Club, som både Oskar och Albin har sett fram emot.

Men störst av allt är ju att familjen Alnebratt kommer i morgon kväll! Vi vill INTE vara sjuka när de kommer. Hoppas, hoppas, hoppas att Albin och jag klarar oss undan influensan. Vi vill bada med Kerstin, Håkan, Märta och Alice! Vi vill åka till Mikumi med dem på söndag! Vi vill att allt ska vara toppen när de kommer hit!

Saskia har dragit igång yoga-klasser på morgonarna. Varje morgon kl 8.30 samlas vi i bandan och gör tolv "sun salutations" och en del andra övningar. Jag har ju bara gått på gravidyoga tidigare, så jag är ganska kass - och väldigt stel i delar av kroppen. Men efter tre dagar på raken så börjar jag i alla fall fatta lite av vad det går ut på.

I dag var Lotta med också - hela Kili-gänget samlat igen, denna gång på varsin yogamatta. Det kändes bra. Vi har ju skojat om att vår nästa stora grej ska bli att åka till Indien på ashram (yogaläger). Så det här är väl en del av förberedelsen!

I morse mötte Håkan ett odjur

Väckarklockan ringde 05.50 som vanligt. Håkan gick upp för att gå väckrundan hos barnen. Albins rum, inget problem. Men Oskars!

På tröskeln stod en kraftig kackerlacka och glodde morskt på Håkan när han öppnade dörren. Storlek mindre hundvalp. (Ja, nu överdriver jag igen. Så klart den inte var stor som en hundvalp, men säkert nio centimeter lång, tre fyra bred och två centimeter hög. Rätt imponerande. Om än betydligt mindre än en hundvalp.)

Det läskigaste är ju att odjuren flyger. Så det är lite svårt att träffa dem när man går loss i värsta mördarstil med sopkvasten i högsta hugg. (Man kanske skulle ha en spade? Men de lämnar nog fula märken på väggarna.)

Efter ett mindre slagsmål så vann Håkan. Kackerlackan is no more. Heja Håkan!


PS. Kanske ska tillägga att så här spännande har vi det inte varje dag. Det är faktiskt bara den andra kackerlackan någonsin, i det här huset, sedan vi flyttade in i början av augusti 2008.

Pokerhajarnas afton

Man kanske skulle ta och bli pokerhaj? Albin och jag spelade tillsammans - och det gick förvånansvärt bra. Trodde att vi skulle åka ut skitsnabbt, men vi klarade oss rätt länge in i matchen. Flera andra spelare åkte ut före oss!

Bilder från Kilimanajro

Klicka HÄR så får du se en massa bilder från vår bestigning av Kilimanjaro.
Jag hinner inte, orkar inte, sätta mig ner och skriva hela den stora berättelsen.
Det är mycket nu, till exempel är jag snart sen till en poker- och pizzakväll hos grannarna.

Hipp, hipp, hurra - idag är det Andreas födelsedag!

Mitt kusinbarn, Andrea, fyller 19 år idag! Det är stort.
Insåg just att jag inte kommer att vara i Sverige när hon tar studenten i vår.
Och att jag gick på Journalisthögskolan när hon föddes. Just den dagen satt jag i skrivsalen på Mölndalsvägen och tentade kommunalkunskap för Melker Strand. Annars hade jag fått vara med på förlossningen! Men när vattnet gick hade jag redan försvunnit in i tentasalen och var onåbar. Detta var före mobiltelefonernas tid. Så min storasyster Anne fick rycka in istället. Gud, vad jag var avundsjuk.

Så jag fick vänta i en himla massa år - tills Andreas lillasyster Maja föddes - innan jag fick äran att vara med på en förlossning, utan att vara varken bebis eller födande själv. Hon kom på Håkans födelsedag, den 5 juli.

Klibbigt, klibbigt, klibbigt

Kräver inte att ni ska tycka synd om mig. Men när vi hade kört AC i en och en halv timme så hade temperaturen sjunkit till 30 grader.