lördag 27 december 2008

Cheetah



På eftermiddagen den 25 december körde vi ut ur Serengeti. På väg mot den "special camp site" där vi skulle tälta för natten såg vi ett ganska stort antal safaribilar som stod uppe i en backe och körde dit för att se vad alla tittade på. Först såg vi bara ett gäng Thompsons gaseller och tyckte att det var väl inte så mycket att hetsa upp sig över. Sedan såg vi en gepard, en cheetah, som sprang som ett streck över den öppna slätten.

Den tog ingen gasell, utan stannade av och vände om, och gick långsamt och elegant rakt mot bilarna. Här promenerar det förbi vår bil på ett par meters avstånd. Då hade jag hög puls. Trodde aldrig att vi skulle ha sådan tur att vi fick se en gepard - den är en av savannens skyggaste och mest svårupptäckta invånare.

Fler bilder kommer så småningom. Men nu måste jag packa nya väskor. I morgon kl 6.00 sticker vi till Zanzibar för att sola, bada, förhoppningsvis se delfiner, snorkla på korallrev. Och fira nyår!

Så gott nytt år till er alla - från oss alla!

The Big Five!

Vilken jul! Vilka djur!
Safarin var hur lyckad som helst, överträffade alla mina högt ställda förväntningar.
Vi har t ex prickat in alla the Big Five: elefant, lejon, buffel, noshörning och leopard.

Därutöver har vi sett gepard! (Trodde jag aldrig - men ni ska få se bildbevis så småningom - håller på och laddar kameran för att kunna överföra nära tusen bilder...) Och uppemot en miljon gnuer (wildebeest) på samma gång! (En dröm jag haft, att få se "the migration" i Serengeti - trodde att vi var där vid fel tid på året. Det var så mäktigt! Jag var helt tyst i säkert en halvtimme - då fattar ni hur stort det var.)

I Tarangire såg vi många hundra elefanter, kanske tusen, en del så nära att man kände lukten och hörde hur gräset revs av när de åt.

Ngorongoro - kratern - var också helt ofattbart vacker. Vi såg fem noshörningar... De flesta på ganska långt håll, men ändå.

Nu är vi hemma och tvättar maskin efter maskin, i morgon sticker vi med båten till Zanzibar! Ska försöka hinna lägga ut lite bilder under dagen/kvällen om jag hinner.

lördag 20 december 2008

God jul och gott nytt år!

Gustaf, Lisa, Anders, Joel och Anton har kommit! Vi har haft ett par hektiska, men väldigt härliga dagar. Skolavslutning, bad i Indiska oceanen, besök i marknadskvarteren Kariakoo, ut på restauranger, dricka drinkar på the Yacht Club och så vidare.

Men nu drar vi vidare på riktigt stora äventyr! Om en halvtimme kommer taxibilarna som ska ta oss till flygplatsen för vidare färd mot Arusha. I morgon bitti åker vi till nationalparken Tarangire och juldagarna tillbringar vi i tält på Serengetis savann. Avslutningsvis ska vi besöka Ngorongoro - där vi hoppas få se noshörningar!

Så ny blir det radiotystnad i minst en vecka. Håll ut!

Kanske hinner jag blogga lite när vi mellanlandar i Dar på vägen till Zanzibar. Vi kommer att vara här den 27 - 28 dec. Men bli inte förvånade om det dröjer till den 5 januari innan bloggen tar ny fart!

Ha det så bra i julen alla människor!

onsdag 17 december 2008

Oskar och Albin har fått sina livs första betyg

Det kändes ju lite märkligt för en mamma som aldrig trott på det här med betyg för små barn. Killarna kom hem från skolan med varsitt igenklistrat kuvert och var hur ivriga som helst på att få öppna dem.

Jag var rädd för att det skulle bli knäckta, att betygen skulle göra att de kände sig nedtryckta och tappade lusten för att gå i skolan, om betygen inte motsvarade deras förväntningar på sig själva.

Men de var faktiskt utformade på ett fullkomligt lysande bra sätt. Otroligt detaljerade - jag är imponerad över att lärarna kan sätta betyg på en så detaljerad nivå, för varje enskild individ. I engelska fick de t ex fem olika beyg: Reading comprehension, Reading skills and strategies, Writing content, Writing conventions och Oral language. Plus ett ganska omfattande skriftligt omdöme där styrkor och svagheter poängteras.

I matte fick de sex olika betyg: Numeration, Operations and computation, Pattern, function and form, Geometry, Measurement och Data handling. Plus ett lika omfattande skriftligt omdöme.

I övriga ämnen, English Language Enrichment (Extraengelska), Art (Bild), Music, Physical Education (Idrott), Swimming (Simning) och Units of Inquiry (Forskningsområden) fick de två betyg i varje ämne, ett för skills and concepts, alltså vad de har presterat, och ett för participtaion, hur aktiva och delaktiga de varit. Även här med skriftliga omdömen från var och en av facklärarna.

Betygsrapporten avslutades sedan med ett längre, sammanfattande, omdöme om Learner profile (elevens lärandeprofil) skrivet av klassläraren.

Allt sammantaget var så positivt, konstruktivt och bra att ingen av pojkarna kände sig missuppfattade eller missförstådda. De nickade igenkännande där det stod att de behövde träna mer på vissa grejer och log lyckligt där det stod att de var duktiga eller hade gjort stora framsteg.

Det är väl inte så att jag håller på att bli Jan Björklund. Men ändå, jag måste erkänna att jag tyckte att detta var tusen gånger bättre och mer informativt och uppbyggligt än alla utvecklingssamtal jag varit på i den svenska skolan tillsammans. Jag har lusläst killarnas individuella studieplaner förut och aldrig blivit annat än uttråkad. Det har aldrig stått något matnyttigt i dem. Det har aldrig känts som att lärarna lagt särskilt många minuter på att hitta ett arbetssätt och ett språk, formuleringar och uttryckssätt, som kan ge varje individ en känsla av att vara sedd och uppskattad - och lite utmanad att göra bättre i fortsättningen.

Undrar om Jan Björklund har sett den här typen av betygsrapporter. Undrar om Kungsladugårdsskolans rektor har gjort det. Bägge har lite kvar att jobba med.

Vi har det ändå rätt bra får man säga

Kom att tänka på en sak när jag i jakt på ett bra plåster rotade igenom byrålådan där jag förvarar ett halvt apotek. Jag tror inte att jag tagit en enda huvudvärkstablett sedan jag kom hit den 4 augusti. Helt säkert inte sedan jag hade min dunderförkylning precis i början i alla fall.

Snart ett halvt år utan stresshuvudvärk. Det är nog ett rekord i vuxen ålder. Och ett tecken på att livet är bra!

Bädda sängar, möblera om, laga malarianät...

...det är sånt jag ägnar mig åt som mitt julpyssel! Svettigt, men kul.

Vi väntar otåligt på att våra gäster - Gustaf, Lisa, Joel, Anders och Anton - ska komma fram i kväll, kl 22.40, om flyget inte är försenat, vilket det har varit flera dagar den här veckan. Håkan ska ta monstertrucken och möta på flygplatsen i kväll. Bara att hoppas att alla fem (sex med Håkan) och deras packning får plats. Annars får väl några åka taxi.

Och så håller vi tummarna för att alla resväskor kommer fram. Orkar inte med en vända till med att vänta varje kväll på att KLM-flighten ska komma fram, men utan just våra väskor.

I dag har jag dessutom köpt några små resväskor, så att vi slipper åka på safari med våra löjligt stora resväskor. På lördag är det dags! Det ska bli så KUL!

tisdag 16 december 2008

Det är mycket nu

...men en helt annan sorts julstress än hemma. Här handlar det mer om att planera roliga saker att göra tillsammans med hitresande, efterlängtade julgäster (de kommer i morgon - yippie!), om att hitta en bankomat som faktiskt släpper i från sig pengar (har varit runt till fem stycken i dag utan att få ut en enda shilling) och att hinna fundera på vad vi egentligen ska ha med oss i packningen inför den stora safarin (det är ju kallare än här, men inte kan det väl bli KALLT? På riktigt?).

Inga apelsiner med nejlikor och röda band, ingen julgran, julklapparna är hemskickade sedan länge, inga pepparkakor att baka. Ganska skönt, som omväxling. Men det blir inte mycket bloggat.