Pokerhajarnas afton

Man kanske skulle ta och bli pokerhaj? Albin och jag spelade tillsammans - och det gick förvånansvärt bra. Trodde att vi skulle åka ut skitsnabbt, men vi klarade oss rätt länge in i matchen. Flera andra spelare åkte ut före oss!

Bilder från Kilimanajro

Klicka HÄR så får du se en massa bilder från vår bestigning av Kilimanjaro.
Jag hinner inte, orkar inte, sätta mig ner och skriva hela den stora berättelsen.
Det är mycket nu, till exempel är jag snart sen till en poker- och pizzakväll hos grannarna.

Hipp, hipp, hurra - idag är det Andreas födelsedag!

Mitt kusinbarn, Andrea, fyller 19 år idag! Det är stort.
Insåg just att jag inte kommer att vara i Sverige när hon tar studenten i vår.
Och att jag gick på Journalisthögskolan när hon föddes. Just den dagen satt jag i skrivsalen på Mölndalsvägen och tentade kommunalkunskap för Melker Strand. Annars hade jag fått vara med på förlossningen! Men när vattnet gick hade jag redan försvunnit in i tentasalen och var onåbar. Detta var före mobiltelefonernas tid. Så min storasyster Anne fick rycka in istället. Gud, vad jag var avundsjuk.

Så jag fick vänta i en himla massa år - tills Andreas lillasyster Maja föddes - innan jag fick äran att vara med på en förlossning, utan att vara varken bebis eller födande själv. Hon kom på Håkans födelsedag, den 5 juli.

Klibbigt, klibbigt, klibbigt

Kräver inte att ni ska tycka synd om mig. Men när vi hade kört AC i en och en halv timme så hade temperaturen sjunkit till 30 grader.

En ganska sömnlös natt

Hade svårt att somna i går kväll. Detta till följd av en alldeles underbar eftermiddagslur, så jag låg där och vred mig och förbannade min egen kortsiktiga njutning.

Sedan höll jag på att somna framåt halv två. Då blev det plötsligt knäpptyst (alla AC:ar i huset tystnade) och kolmörkt (utomhusbelysningen släcktes).

Låg och väntade på att dieselgeneratorn skulle kicka i gång. Det gjorde den inte. Gick upp och kikade ut genom fönstret, insåg att det lyste i flera andra hus. "Hmmmm", tänkte jag. "Kan vi ha kört torrt på elmätarn?".

Och det kunde vi. Slut på pengarna. Ingen ström. Ingen AC. 34 grader i nattluften.

Så då låg jag bara och väntade på att ungarna skulle komma in och klaga på att det var för varmt. Lyckligtvis gjorde de inte det, utan sov vidare till kvart i sex. Då åt vi frukost och packade lunchlådor i pannlampornas sken...

Trots denna usla natt lyckades jag ta mig ut och springa så där fem kilometer i morse - innan jag cyklade till Haile Selassie och köpte mer el-kredit. Kändes närmast heroiskt.

21 feb: Från Dar till Arusha

Vi var löjligt nervösa inför avresan. Sms:en och telefonsamtalen gick täta mellan oss tre redan på fredagskvällen. Vi packade och packade om, plockade bort och la till. Insåg att ryggsäckarna skulle väga minst de tio maxkilon som var och en fick ha med sig.

Lördag förmiddag, samma sak.

Men till slut blev klockan i alla fall tolv och vår favorittaxichaufför Mr Sudi kom och hämtade oss. Utanför Lottas hus på Haile Selassie Road tog vi gruppbild.



Saskia, i röd klänning, är expeditionens fashionista. Hellre snyggt, än praktiskt, klädd.
Ulla, är expeditionens tyska flickscout. Den enda som ständigt har med sig en schweizisk armékniv.
Lotta, är gruppens city slick. Reser i samma sorts jeans som jag har sett Victoria Beckham ha, med broderade kronor på bakfickorna. (Men Lotta påstår att hennes är kinesiska kopior.)

Framme på flygplatsen visade det sig att vårt flyg så klart var försenat. Insåg att vi var hungriga, eftersom vi alla varit så pirriga att vi inte ätit ordentligt på flera dagar. Tror ni att det fanns lunch på Julius Nyereres Internationella flygplats? Nä. De fanns en bar. De hade en (1) vegetarisk samosa och en (1) liten ostpaj. Plus lite oätliga grejer. Vi köpte samosan och pajen - och en påse chips.

När vi kom fram till Arusha insåg vi att de där coola typerna (fräcka frissor, tatueringar, solglasögon inomhus) som var på samma plan som oss, måste ha varit deltagare i Big Brother Africa eller något. Ett stort pressuppbåd från tidningar och TV stod och väntade otåligt på dem vid utgången.

Ingen väntade dock på oss. Och det var ju lite surt eftersom vi gjort upp med Safari Makers om att hämta oss på flygplatsen. Ringde och kollade och sedan tog vi en vanlig taxi til The Outpost, samma trevliga backpackerhotell som vi bodde på runt jul, när vi skulle på safari.

På kvällen var vi ute och gick, tänkte äta på samma italiensk-indiska ställe som vi åt på i mellandagarna. Men när vis lutligen hittade rätt ställe så visade det sig vara bokat för en privat tillställning. Verkade vara bröällopssäsong i Arusha, vi såg flera brudpar som kördes runt i de mest fantasifullt dekorerade bilar.

Försökte sedan få äta på The Greek Club - det doftade nygrillade souvlakis långt ut på gatan. Men se det gick inte. Där skulle man vara medlem för att bli insläppt. Men vi blev tipsade om det indiska köket på Impala Hotel och knatade vidare dit.

Och blev så otroligt glatt överraskade. Skitgod mat! Torr-rostad okra i fantastisk kryddblandning. Kripspiga papadums med tomater, lök och koriander. Smarrig chicken tikka masala och ett par andra rätter som landade fint i magarna efter en lång och hungrig dag.

Ungefär precis så här kändes det att äntligen stå på toppen av Kilimanjaro!